Det tar mig ett bra tag att komma ut till St Lars gamla gravplats. Jag måste genom klostergården, vidare ut en bit utanför staden på en landsväg och genom den lilla byn Flackarp innan jag till slut hittar till gravplatsen. Jag lyckas dessutom gå vilse en liten bit och hamnar vid ett mystiskt litet hus i en träddunge.
 |
| Här skulle verkligen allt möjligt oknytt kunna hålla till. |
St Lars gravplats användes fram till 1950-talet och här begravdes många av de psyksjuka patienter från St Lars som inte välkomnades på andra kyrkogårdar i Lund. Den invigdes 1895 och kallades då Lunds Hospitals- och Asyls begravningsplats. Sällan var det någon alls som deltog vid begravningsceremonierna för patienterna förutom en kusk och en präst. På de flesta järnstavar som sattes upp som gravstenar ristades enbart patientens journalnummer in. Många var helt enkelt bortglömda av anhöriga då de legat inlagda många år i sjukdom eller så skämdes deras familjer för dem om de alls hade någon. Totalt begravdes ungefär 2000 personer här.
Platsen känns verkligen skum och avskild och inte minst dyster. Bredvid den står Flackarps Mölla som ser risig och övergiven ut. När jag är där står det en man bakom möllan och röker och ser ut att gömma sig lite, jag kunde inte låta bli att undra ifall han var ett osalig själv som spökade runt men han hade ganska moderna kläder för någon som då skulle ha dött innan 50-talet.
 |
| Flackarps Mölla |
 |
| Många anonyma gravstenar |
 |
| Ingången till gravplatsen |
 |
| I bakgrunden syns klostergården |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar