Halloweenpyntet

Vid Halloweenaftonen hade jag till slut fått upp allt pynt för i år, det blev lite sparsamt på grund av platsbrist nu när jag har inneboende samt att jag helt enkelt inte haft tid att göra hela den ordinarie uppsättningen men balkongspöken och spindelväv överallt. Men här är i alla fall lite bilder från det som jag inte lagt upp tidigare. Det är fortfarande kvar och jag är inte alls sugen på att ta ner det, tror det får bli kvar tills det är dags för julpynt åtminstone.

 

 



Och så till den obligatoriska pumpalyktan

Så klart gjorde jag en pumpalykta till Halloween också. Så här fin blev den:

 

 

Halloweenbakelser

Det har äntligen blivit populärt i Sverige att tillverka massa skräckinspirerade Halloweenbakelser så här års. Det tycker jag naturligtvis är helt underbart och önskar bara att jag kunde äta Halloweenbakelser året om. Eller ja, kanske tur för mig egentligen att det inte finns året om. De här två mumsbitarna inmundigade i alla fall jag på Halloween, och det var lika gott som det ser ut.

Spökvandring, S:t Lars gravplats

Det tar mig ett bra tag att komma ut till St Lars gamla gravplats. Jag måste genom klostergården, vidare ut en bit utanför staden på en landsväg och genom den lilla byn Flackarp innan jag till slut hittar till gravplatsen. Jag lyckas dessutom gå vilse en liten bit och hamnar vid ett mystiskt litet hus i en träddunge.

Här skulle verkligen allt möjligt oknytt kunna hålla till.

St Lars gravplats användes fram till 1950-talet och här begravdes många av de psyksjuka patienter från St Lars som inte välkomnades på andra kyrkogårdar i Lund. Den invigdes 1895 och kallades då Lunds Hospitals- och Asyls begravningsplats. Sällan var det någon alls som deltog vid begravningsceremonierna för patienterna förutom en kusk och en präst. På de flesta järnstavar som sattes upp som gravstenar ristades enbart patientens journalnummer in. Många var helt enkelt bortglömda av anhöriga då de legat inlagda många år i sjukdom eller så skämdes deras familjer för dem om de alls hade någon. Totalt begravdes ungefär 2000 personer här. 

Platsen känns verkligen skum och avskild och inte minst dyster. Bredvid den står Flackarps Mölla som ser risig och övergiven ut. När jag är där står det en man bakom möllan och röker och ser ut att gömma sig lite, jag kunde inte låta bli att undra ifall han var ett osalig själv som spökade runt men han hade ganska moderna kläder för någon som då skulle ha dött innan 50-talet.

Flackarps Mölla

Många anonyma gravstenar

Ingången till gravplatsen

I bakgrunden syns klostergården

Spökvandring, Grönegatan

Lundagård berättar också att ett hus på Grönegatan är hemsökt av en kärlekssörjande student som tog sitt eget liv i byggnaden. Han hängde sig i en takbjälke och självmordet iscensätts av numera av hans osaliga ande, en gång i månaden, alltid vid samma tidpunkt. Tydligen har tidigare hyresgäster tyckt att spökerierna varit väldigt påfrestande och lämnat boendet i skräck. Numera är det ett kontor på vinden där självmordet ska ha utförts. Jag bodde många år i närheten av det här huset och har gått förbi där många gånger när jag var yngre. Det är onekligen en lite skum atmosfär kring byggnaden, inte minst sena kvällar så jag blev verkligen inte förvånad att höra att det spökar där. 

Huset där studenten tog sitt liv

Lite längre ner på samma gata skrev Strindberg sin Inferno, mycket ångest i det här kvarterets historia

Spökvandring, Locus Peccatorum

Från det här huset som kallas Syndernas hus skulle liket från en student, Landén, ha släpats och lämnats utanför dåvarande rektorns bostad 1829. Allt enligt Lundagård. Mördaren var studentens kamrat Blomdahl som blev halshuggen för brottet och sägs fortfarande irra runt längs Adelgatan och utanför AF-borgens bakingång som ligger precis i närheten.

AF-borgens bakingång

Syndernas hus, Locus Peccatorum

Adelgatan, längs vilken Landén ska ha släpats efter att ha blivit mördad

Spökvandring, Kulturanatomen

Efter skolan på Halloween så tog jag en runda i min gamla hemstad Lund, där jag numera också pluggar, och besökte några olika hemsökta platser. Inspirerad av studenttidningen Lundagårds reportage om kusliga platser i Lund började med att besöka Kulturanatomen som inhyser delar av kulturvetenskapliga institutionens verksamhet. Själv har jag tidigare läst idéhistoria i just den byggnaden. Som namnet antyder var det här tidigare den gamla anatomen där kroppar förvarades och obduktioner i utbildningssyfte genomfördes. Jag har hört att man bevarade kroppar i stora formalinpooler nere i källaren och på vinden förvarade man stora mängder mänskliga skelettdelar. Så här skriver Lundagård om källarvåningen: "I källarvåningen spreds delar av de patologiska studierna på golvet. När arbetet var klart spolades resterna ner i brunnarna under huset., där de vilar än idag. Vissa kvällar stiger en unken doft upp i källarsalarna, vilket gör de dödas närvaro mer påtaglig än önskat."

Personligen tycker jag att hela kvarteret kring kulturvetarnas byggnader är lite spöklikt och  fantasieggande. Byggnaderna ligger i en park mellan botaniska trädgården och Skissernas museum. Det är väl värt ett besök om man har vägarna förbi Lund någon gång. Inte minst ifall det är ruskig höstkväll.

I källaren på Kulturanatomen

Texten säger "Här är platsen där de döda gläds åt att hjälpa de levande."

Upp till gamla 'benvinden'